Careface

Bättre sent än aldrig sägs det ju, och nu har jag äntligen tagit mej ut i rymden. Inte på riktigt naturligtvis, men om det är lika kul i verkligheten som det är i Spore, ja då blir jag gärna rymdkapten när jag blir stor.
Som ni nu förstår har jag äntligen nått ut till det största steget, den stora galaxen i spelet Spore. Och nog är den stor alltid, de 150+ gånger som jag rest mellan stjärnorna sen inatt är ingenting jämfört med de 500 000 stjärnor man tydligen ska kunna besöka. Mäktigt!

Jag skäms lite, jag åker runt i rymden, på easy. Som den nörd jag är kan jag ju inte skryta om att jag klarat ett casual spel på easy. Men eftersom den sista delen innan rymdfasen är en obalanserad strategi-del så blir det svårt att klara den på medium för en som orsakar katastrof så fort han kommer i närheten av ett strategispel, som är balanserat. Och jag vill ju köra från Cell till Space Captain med samma varelse, så easy it is.
Men det känns skönt att åka runt i rymden på easy, man behöver inte tänka så mycket, och det blir väldigt avslappnande, lite som att köra Slow Ride på easy, fast inte lika tråkigt. Man glömmer helt tiden, därav namnet på dagens titel ^^

Men nu ska jag till Kyrkan, puss på er :P