Careface

Bättre sent än aldrig sägs det ju, och nu har jag äntligen tagit mej ut i rymden. Inte på riktigt naturligtvis, men om det är lika kul i verkligheten som det är i Spore, ja då blir jag gärna rymdkapten när jag blir stor.
Som ni nu förstår har jag äntligen nått ut till det största steget, den stora galaxen i spelet Spore. Och nog är den stor alltid, de 150+ gånger som jag rest mellan stjärnorna sen inatt är ingenting jämfört med de 500 000 stjärnor man tydligen ska kunna besöka. Mäktigt!

Jag skäms lite, jag åker runt i rymden, på easy. Som den nörd jag är kan jag ju inte skryta om att jag klarat ett casual spel på easy. Men eftersom den sista delen innan rymdfasen är en obalanserad strategi-del så blir det svårt att klara den på medium för en som orsakar katastrof så fort han kommer i närheten av ett strategispel, som är balanserat. Och jag vill ju köra från Cell till Space Captain med samma varelse, så easy it is.
Men det känns skönt att åka runt i rymden på easy, man behöver inte tänka så mycket, och det blir väldigt avslappnande, lite som att köra Slow Ride på easy, fast inte lika tråkigt. Man glömmer helt tiden, därav namnet på dagens titel ^^

Men nu ska jag till Kyrkan, puss på er :P

                                            

Kom hem idag, bestämde mej självklart för att spela Spore. Men vad händer då? Självklart vill spelet starta, och det visar sej snart att alla 37 genvägar inte är länkade till nånting, för i mappen spel, ja där finns ingenting O__o Så jag installerar om spelet, och då funkar det minsann.

Jag fortsätter på Klarafraxen som jag påbörjade igår, och undrar varför jag inte unlockar några allätarmunnar, jag vill ju vara ekonom i civilisations-fasen. GF berättar dock för mej att bara köttätare kan unlocka detta. Men ändå konstigt gjort av Will och gänget, för jag körde ju med sugsnabeln (XD) i cellfasen, och den sitter kvar, så jag kan äta kött ändå (WTF?) Nåja, jag får väl vara religiös då, kör på easy denna gången, för civ är så obalanserat :<